Ligger hemma i sängen och funderar på livet. Hur brutal vår värld kan vara för vissa människor medans andra glider runder och deras problem är "ingenting". Stod nere på knutan i 10 minuter för att vänta på bussen, stod med hörlurar i öronen och bara tittade på alla människor runt om mig. Uteliggare som kom fram till mig och fråga efter pengar, alkolister som amputerat ena benet som numera sitter i rullstol. Andra sekunden går det förbi tjejer i 20-års åldern med pälsjackor och påsar från exklusiva affärer med fina dyra kläder i.
Idag är en sån dag då allt skulle bli bra, men det blev mindre bra. Har en del saker som gör mig orolig och obekväm, saker jag ångrar och saker jag inte förstår mig på. Hur mycket 1 ända sms kan ändra ens dag till ännu sämre, men som alltid får man tänka positivt men i vissa lägen går det inte. Hur man än vrider och vänder på det känner jag ett obehag och orolig att folk ska få veta. Över det stora hela hatar jag att prata om mina problem, det känns så mesigt och fjortisaktigt. Är rädd att folk tycker att mina problem eller saker jag är ledsen över är ingenting. Vet att ingen av mina vänner tänker så om mig för de alla vill mitt bästa. Utan det är jag, jag som tänker så. Jag kan vara ledsen och nere men vill inte tala om det och visa, inte heller skriva ut det här. Men har lärt mig att alla människor har sina problem, stora som små. Alla är lika värda och alla har sina problem och därför ska man inte skämmas för vad man själv just är ledsen över. Det är okej! På nyår vid 12-slaget kändes allt skit, jag öppnade mig och grät framför mina nära tjejvänner. Jag kan inte ens gråta framför alla dom i vanliga fall. Tårar är det värsta som finns, för ingen är värd dom. Jag var inte helt nykter antar jag och därför var det lätt att öppna sig, det gick över efter typ 15 minunter när mina vänner fanns där. Att känna en kompis armar runt en får mig att känna mig stolt, är stolt över att ha så fina vänner som bryr sig. Personerna som gjort mig ledsen är inte värd mina tårar, även om det alltid är mina föräldrar. Om jag gråter är det stora saker, jag kan inte gråta för lite småsaker. Det är när det gäller och knappt då. Så jag vill att alla ska tänka på att världen är orättvis, det är den. Och alla människor har sina problem som man behöver få ut. Så ta hand om era vänner och familj för ingen vill vara ledsen och tårar är ingenting värt!

<3<3<3